Användbarhet är såklart ingenting som är specifikt för digitala produkter och här är ett exempel på det.
Jag har precis köpt en ny cykel och här blir det tydligt att vissa saker faktiskt är rätt smarta. Cykeln som inhandlats har pakethållaren framtill istället för baktill vilket gör att man alltid kan ha koll på sitt bagage oberoende om det är en back kalla öl eller en träningsväska fylld med svettiga plagg. Man behöver inte oroa sig för att tappa något eller att någon utstående del hamnar inne bland ekrarna.
En negativ sak är ju dock att tunga saker kan göra att styrningen blir påverkad, men det positiva väger ändå upp det negativa här för mig. Sen att den är grymt trevlig att cykla på gör ju att betyget höjs ännu ett snäpp.
Jag brukar säga att den första varningen på att någonting är dåligt designat är om man behöver använda förklarande lappar för att användaren inte ska misslyckas totalt.
Det tydligaste exemplet på detta är alla dessa kortterminaler överallt, vilket är ganska intressant då användningsområdet för dessa är extremt smalt. Den gör ju inte så mycket den där apparaten på disken, den tar emot ett kort och låter mig betala mina nya sneakers. Trots detta visar min högst oakademiska undersökning att ca 90% av alla kortterminaler är beprydda med fina små lappar. ”Konto”, ”kredit”, ”vänd remsan åt vänster” och ”chip funkar inte” är inte ovanliga texter.
Hur svårt kan det egentligen vara att designa en terminal som alla förstår sig på? Det kanske kan vara ett uppdrag till ”alla” er läsare, hur man ska lösa detta absurda designproblem.
Jag har skrivit om Västtrafiks biljettsystem tidigare och nu när jag för första gången köpte ett månadskort fick jag en liten fin broschyr i min hand. Tycker att den förklarar väldigt tydligt att det inte ska vara enkelt att åka spårvagn. Bilderna är som vanligt tagna med min extremt kassa mobilkamera men det är inte själva innehållet som är det intressanta, utan att man måste ha en så galet stor broschyr för att kunna åka från punkt a till punkt b. Sida 2 fattar jag knappt vad den handlar om.
Jag trodde inte denna dag skulle komma, den dag då jag bloggar om en toalett. Men nu har jag stött på en sak två gånger och det har slitit mitt intresse till sig båda gångerna.
Alla har väl någon gång på en offentlig toalett tänkt tanken ”Kan jag verkligen vara helt hundra på att dörren är låst?”, för vem vill vara med om att en främling kommer inspringandes och får syn på en?
Att visualisera att en dörr är låst är ju inget nytt men det kan göras på många olika sätt, bättre och sämre sådana. Bäst brukar vara fysiska utanpåliggande vred då de direkt visar om det är låst eller inte. De lås som förflyttar en metallpinne gömt mellan dörr och karm är svårare att lita på då den enda visualiseringen är en liten vit/röd platta som vrids runt. Med tiden ger denna platta även med sig och hamnar mer eller mindre på sniskan, vilket gör den mer förvirrande än meningsfull.
Den lösning jag har hittat visar extremt tydligt om dörren är låst eller inte, från båda sidorna av dörren. Så den som är inne på toaletten kan känna sig trygg och den som ställer sig utanför kan snabbt se vilka toaletter som är upptagna och vilka som inte är populerade av andra människor. Bildernas kvalité är usel, men de får duga för nu.
Jag har även sett en variant där hela dörren blir röd eller grön, vilket ger en ännu större effekt. Ingen av lösningarna är kanske någonting man vill ha i sitt hem, men tanken bakom de är strålande.
Jag har inte skrivit så mycket om nyttan av Interaktionsdesign (ID i resten av texten) för tillverknings-/ produktutvecklingsföretag, så det tänkte jag göra nu.
Det finns många skäl att satsa hårt på ID redan från dag 1 i alla projekt och det är viktigt att det blir en naturlig del genom hela utvecklingsprocessen. Det handlar vad som ska designas, men även hur detta ska designas. Mitt tips brukar vara att man inte alltid behöver uppfinna hjulet igen, utan använda det på lite nya sätt. Man måste ha stor kunskap om många olika sorters tekniska artefakter och kunna plocka ut godbitarna i några av dem och applicera de på den produkten man just nu designar. På så sätt kan man tillverka en produkt som både tilltalar användarna och gynnar företaget.
På vilka sätt kan ett företag spara (eller tjäna) pengar genom bra ID då?
1. Nöjdare kunder. En produkt som är svår att förstå kommer med stor sannolikhet ge missnöjda kunder. Det handlar inte om att produkten behöver vara speciellt lätt att använda, den kan vara väldigt komplex men ändå göra att användarna känner sig tillfreds vid användning. Det exempel jag brukar använda är Photoshop, som trots dess komplexitet har väldigt många nöjda användare.
2. Färre returer. Enligt en Holländsk uppsats(från 2006) är 50 % av alla returer på tekniska produkter på grund av dess komplexitet. Användarna vet helt enkelt inte hur man ska använda produkten. Detta är en väldigt hög siffra och likväl som man måste satsa på att bygga produkter som inte går sönder så är det lika viktigt att designa dessa så de går att använda. 3. Full funktionalitet. En gång i tiden läste jag en artikel om vad Microsoft Words användare ville ha för nya funktioner i den uppdaterade versionen av programmet (kan inte hitta den texten igen så om någon vet vart den befinner sig så säg gärna till). De fick många bra tips på funktioner som kan vara bra att ha i ett ordbehandlingsprogram, men saken var den att många av funktionerna redan fanns i programmet men var svåra (eller omöjliga) att hitta. 4. Färre supportärenden. Som jag skrivit om tidigare så är supporten en väldigt bra källa för att hitta brister i en produkt. Om man utnyttjar den information som supporten sitter på så kan man i en uppdaterad version av sin produkt undgå många av de ärenden som förra versionen medförde.
Det här var bara några av de saker som gör att ID är viktigt för alla produktutvecklingsföretag och ni har säkert fler på lager. Dela gärna med er om era tankar kring detta.
Min bror han fått en Blackberry Bold genom jobbet och jag var så klart snabb fram för att testa den, då min hand faktiskt aldrig tidigare omslutit en sådan.
Vid första anblicken slås jag av dess fulsnygga utseende och upptäcker att jag faktiskt inte alls tycker att alla knappar gör den oattraktiv och då är jag ändå en person som förespråkar det rena.
Man märker ganska fort att tangentbordet absolut har sin funktion och efter ha haft en iPod touch i min ägo i 1,5 år så är det faktiskt lättare att skriva här efter bara någon minut. Det är också väldigt befriande att helt plötsligt börja trycka på ”gamla” hederliga knappar igen.
Blackberryn har så klart en inbyggd webbläsare, dock fattade jag inte deras uppdelning mellan ”browser” och ”wap browser”. Navigeringen på alla webbsidor görs med den lilla vita ”styrbollen” som syns på bilden ovan. Men den styr man en muspekare på skärmen. Det fungerar förvånansvärt bra att ta sig fram till vad man vill och känslan i bollen är iofs först lite sladdrig men efter ett tag så vänjer man sig och då känns den riktigt skön.
Det var lite kort om min 10 minuter långa upplevelse. Man kan väl sammanfatta mina tankar såhär:
- Jag ger min röst för fysiska reglage. Kör inte på en touch screen bara för att tekniken finns tillgänglig. Bättre en bra knapp än en kass touch screen. Den skärm som finns på iPhone/iPod touch är den enda jag testat som håller måttet.
- Tangentbord är en bra uppfinning
- Å, Ä och Ö är gångbara bokstäver som är svåra att hitta på många handhållna enheter.
- Det är helt underbart att testa teknik som man inte testat innan.
Som gammal inredningssnickare vet jag hur farligt nära man kan vara att köra av sig fingrarna lite då och då. Men nu verkar den problematiken vara löst. Galet smart design är det på SawStop.
Vid en liten utflykt till Kosta Outlet blev jag sugen på en kopp kaffe och drog mig mot kaffeautomaten. Framför mig stod en man som verkade vara konfunderad och han tvekade länge innan han tog mod till sig och tryckte på en knapp. När jag kom fram till maskinen förstod jag varför, för där blev även jag stående en liten stund.
Åtta knappar varav två lyser och en av dem har text på sig. Men detta förvirrar så klart inte mest. Rätt snabbt förstod man vilken knapp som skulle bringa kaffe till koppen, men hur mycket skulle det komma? Bilden visar en kopp kaffe, men texten säger något annat, nämligen en kanna kaffe. Så vår tvekan var kanske mest över att man inte vill stå där med en liten kopp när maskinen forsar ut en hel kanna av den svarta drycken.
En klok människa sade en gång till mig: Människor vill inte känna sig som idioter, så designa på ett sätt så de slipper det.