Teknik för Människor En blogg om njutning, frustration och användbarhet… och en hel del annat också…

En helt vanlig lönespec.

Det här går kanske utanför ramarna av interaktionsdesign och användbarhet i sin primära bemärkelse men utifrån mina tankar om vad ID står för så passar det perfekt.

Nu har jag känt mig så där dum igen, sådär dum som bara en användare kan känna sig. Och så där dum som ingen användare någonsin vill känna sig. I detta fall handlade det inte om ett system i sig, utan det som detta system spottat ur sig: nämligen en lönespecifikation. Specifikationen tillhör en i min närhet och är lika svårtolkad som en rysk lunchmeny.

Lön – jo jag fattar.
Komptimmar – jo jag fattar.
Det jobbiga är när man kommer ner till rader som visar sig innehålla något annat än pengar trots att de har siffror under a-pris. En asterix (*) löser det mesta:
* ingår ej i lönesumman.
Tack för den. Jag fattar fortfarande inte. Nu börjar jag undra om det verkligen är så att det är jag som förlorat för många hjärnceller i alla nickdueller på Granvallen. Jag hoppas att det inte är så, det kommer bli jobbigt att avsluta exjobbet med för lite hjärnkapacitet.

Min åsikt är att det är inte vid utskrift på skärm interaktionsdesign slutar (om interaktionsdesign någonsin slutar), utan innefattar även utskrift på skrivare. Ge mig en lapp som jag fattar och slipper tolka.

Förresten är vi tre… tre som inte fattar lappen alltså, än så länge. Fler blir nog indragna imorgon, nu är klockan för mycket.

Utelåst…

I mitt hus där jag bor (Ebba Grön-tribute) har man en RFID-bricka för att komma gå in genom dörrarna. Samma bricka används också när man bokar tvättid och när man går in i tvättstugan. Detta gör att det endast är den som bokat tvättstugan som kommer in under den bokade tiden, vilket är väldigt smart.
Häromdan stötte jag dock på problematiken med systemet, eller ska vi säga problematiken om klockan i systemet går fel. Jag hade tvättid mellan 19-22 och lunkade till tvättstugan kl 21.52 för ta de nytvättade kläderna tillbaka till dess hem. Till min fasa upptäckte jag dock att systemet trodde att klockan slagit 22.00 vilket gjorde att jag inte blev insläppt. Jag fick gå tillbaka till min lya och skriva en liten fin lapp som påpekade mitt dilemma till nästkommande tvättare.
Natten gick och dagen efter gick och när jag kom hem efter exjobb och barnpassning så befann sig tvätten utanför tvättstugan igen. Så jag får tacka någon av mina grannar så mycket för ihopplockning av tvätt.

Antingen får man ha en klocka som går rätt, eller ha lite marginal på tvättiderna… Då skulle herr Leinerud bli nöjd.

Covers

Hade en snabb diskussion med en vän om att visa covers till album i datorn. Hans åsikt var att det var helt meningslöst och han ville ha allt uppraddat i en fin lista så han slapp se några bilder över huvudtaget. Min åsikt pekar åt ett helt annat håll.
Äntligen får man en visuell känsla för sin musik igen och det känns faktiskt lite som att man letar genom sina gamla skivor som på den gamla goda tiden (lät jag gammal nu?). Musik är långt ifrån bara audiell tillfredsställelse för mig och skivomslagen betyder väldigt mycket vid eventuella skivköp. Kanske inte så mycket på album man redan siktat in sig på, men definitivt på de man inte hört eller sett innan. Detta påverkar nog ännu mer när man står och väljer film att hyra på den lokala videobutiken, då har man väldigt sällan mer än omslaget att gå efter. Diskussionen kring paketering får vi gå in på någon annan dag tror jag.

I alla fall, cover-flow i både min dator och min iPod touch gör även känslan ännu bättre, nu sitter jag ju faktiskt och bläddrar i min samling igen…

Jag lägger min röst för att utnyttja alla våra sinnen vid design och då särskilt inom interaktionsdesign.