Teknik för Människor En blogg om njutning, frustration och användbarhet… och en hel del annat också…

Frisk och svettig

Jag tränar en del på Friskis & Svettis på Västra Hamngatan i Göteborg. Där har de fina inloggningsdatorer vilka möjliggör val av pass/gym etc. Man drar sitt friskis-kort och sedan väljer man vad man ska träna för pass, eller i mitt fall att man ska gymma. Jag kan endast göra detta val då mitt kort endast innefattar lyftning av vikter och inget hoppande eller cyklande.
Det intressanta är att jag fortfarande måste välja att det är just gym jag ska träna varje gång, men det är inte så att jag kommer välja något annat heller då gym är det enda alternativ jag kan välja. Frågan är ju då varför jag måste välja?

Ovanför datorerna (touchscreens) sitter så klart utskrivna lappar hur man gör för att boka ett pass och oftast står en person jämte som assistens. Av respekt för denna person som säkert har massa andra arbetsuppgifter som är roligare än att stå där så tycker jag nog att man borde fundera på att designa om detta rätt simpla system.

Något som jag gillar är dock att man får en kod utskriven varje gång så inte obehöriga kommer in, det får mig att känna mig lite säkrare på att mina tillhörigheter får vara i fred.

Måste också lägga till att jag gillar Friskis skarpt. Få testosteronstinna människor som gillar spegeln mer än träningen samt att de har jäkligt trevlig personal. Hurra för er.

Tack och hej leverpastej

Användarmanualer

Jag älskar användarmanualer som är uppsatta på väggar bakom apparater. I detta fall är det bakom kopieringsmaskinen som finns på kontoret som tillhör företaget som vi gör exjobb hos…

Självförklarande design hela dagen… Notera texten på manualen också… ‘Sätt upp den här lathunden ovanför maskinen’. Man förutsätter alltså att maskinen inte går att använda utan manual

Checka in sig själv

Det finns en sak som jag tycker är intressant…

Då min flickvän bor i norra Sverige just nu befinner jag mig på lite olika flygplatser då och då. En sak som fått min uppmärksamhet, och speciellt på Kallax i Luleå är SAS ‘self service’-datorer (vilka används vid incheckning och för att skriva ut eventuella taggar till din väska) som alltid kommer med en tillhörande, livs levande människa. En människa vars jobb är att förklara för resenären hur systemet ska användas. Otroligt fascinerande enligt mig då jag anser att han möjligen står där av några olika anledningar:

1. Han har misskött sina vanliga arbetsuppgifter och fått detta som straff
2. Han tränar på sitt sociala beteende
3. Systemet går inte använda

…eller det sista alternativet, som jag faktiskt tror är detta sanna i detta fall då systemet är långt ifrån det sämsta jag använt:

4. De litar inte på att deras kunder fattar

Många har tidigare diskuterat att användare inte vill känna sig dumma och vanligtvis brukar det vara systemet i sig som får användaren att känna denna otäcka känsla, men i detta fall var det en människa som gjorde att den trängde sig in som ilningar i min kropp. Det kanske bara är jag som känner denna känsla, jag kanske helt enkelt är överkänslig. Jag måste skärpa mig.

Någonstans har det i alla fall gått fel, den slutsatsen kan man ju avlägga. Och i och med att interaktionsdesign inte endast handlar om systemet i sig, utan hur det påverkar oss människor så ska man kanske inte sätta 5 solar eller getingar i betyg på det.